– Parkerad i sängen

Igår blev det aldrig något Biggest loser på TV4 Play. Man måste befinna sig i Sverige för att kunna se det via datorn. Ikväll blir det däremot svensk TV. Andra programmet inför Eurovision Song Contest. Efter det blir det nyheter och sedan ska jag nog öppna boken jag har med mig. Nedkopplad heter den.

Så här står det på Bokus om boken:

Hej då tv! Hej då internet! Hej då mobilen! Under ett halvår ska den iPhone-beroende mamman och journalisten Susan Maushart och hennes tre teknikknarkande tonårsbarn leva nedkopplade. Hon kallar det för ett experiment. Barnen kallar det för tortyr. Att vara nedkopplad medför problem, både praktiskt och känslomässigt. Men när bitarna väl börjar falla på plats så sker något oväntat  familjen som tidigare brukade sitta framför varsin skärm och skicka snabbmeddelande till varandra via nätet börjar plötsligt att prata med varandra, spela spel och äta gemensamma middagar, något som var helt otänkbart före Experimentet.
Nedkopplad är en underhållande familjeskildring  men också en seriös undersökning av hur vi använder teknik och hur den påverkar våra liv. Nedkopplad skildrar med lika stor del humor som allvar vad det faktiskt innebär att vi idag nästa alltid är uppkopplade. Missa inte berättelsen om hur sex månaders digital avgiftning förändrar fyra personer för alltid.

Kommentar: Jag är lite nyfiken på om det är möjligt att koppla ner sig. Se bara på mig under den här semesterresan. Jag är borta fyra nätter och släpar datorn med mig för att blogga, hålla koll på e-posten, titta på svenska nyheter och i morse lyssnade jag på P1. Datorn har varit en ständig följeslagare i många år nu. Jag har inte kommit så långt att jag har en padda och inte heller vad jag kallar en ”nördtelefon”, men förr eller senare lär jag väl hamna där också.

Vad gäller telefonerna så håller man på rätt friskt med dem här också, men på restauranger ser det ut som om folk har den goda smaken att låta bli dem. Jag blir helt galen på folk som inte kan låta sina telefoner vara när de är ute och äter. Man behöver inte pilla med den hela tiden och man behöver inte uppdatera på Facebook att man är ute och äter och lägga in en bild på hur maten ser ut. Vämjeligt är det.

– Spökhus a la familjen Adams?

Det gulvita huset till höger är mitt hotell. Mina fönster är överst – där jalusin är mest upprullad är rummet och där den är mindre upprullad är badrummet.

Huset bredvid hade en skällande hund i eftermiddags. Inte kul. I övrigt tycker jag att det ser ut som ett riktigt spökhus.

hotellet_grannhuset_130428

– Inför tisdagens marknad

Tisdagar är den stora marknadsdagen här i Desenzano, men det gick att fynda vid några marknadsstånd idag också – honung, skorpor, Aloe Vera, kläder, blommor och som här – plånböcker. Jag inhandlade tre små portmonnäer som jag ska ha att lägga utländska mynt i. Bra att dela upp de olika ländernas valutor så att man slipper gräva i en större bytta varje gång man ska ha tag i ett visst lands mynt.

marknad_130428

– Och så har vi borgen från 1200-talet

Från Wikipedia: Sirmione har 6.534 invånare (2001). Staden lockar många turister med sina medeltida gränder, sin medeltida borg och ruinerna av en romersk villa. Sirmione har även ett stort utbud av hotell, kaféer, restauranger och mindre butiker. Butikerna i stadskärnan är ofta exklusiva. Stadskärnan är tillgänglig för biltrafik via en smal bro, men det krävs särskilda tillstånd alternativt en reservation på ett av hotellen för att få köra in där. Sirmione har en livligt frekventerad brygga med båttrafik till samtliga orter runt Gardasjön.

Scaligerborgen är ett ovanligt exempel på medeltida hamnbefästning som användes till att skydda Scaligerflottan.

sirmione_borg_130428

– Ankommen till Sirmione

Nu är jag ankommen på hotellrummet efter att ha ätit ”bläckfiskstrutar” och grillade grönsaker till middag. Kvarteret bredvid hotellet. Det är inte långt till något här.

Nedan ser du bryggan där båten lägger till i Sirmione. Ett gytter av smågator med allehanda affärer, restauranger och glassbarer. Att åka till Sirmione från Desenzano tar 10-15 minuter beroende på vilken typ av båt du åker med.

sirmione_hamnen_130428

– Hjälp på väg hoppas jag

Det här med de blåskimrade bilderna stör mig. Man ser inte det när man kollar på bilderna i ”tittfönstret” och det är fullt dagsljus. Nu har jag skickat två SMS till läraren jag hade i Photoshop för ett halvår sedan och frågat. Verktyget är ”pipetten”, men jag kommer inte ihåg var jag började.

Jag har frågat samma sak en gång innan, men den instruktionen ligger i jobbdatorn och den har jag ju inte här.

– Och glass till dessert

Jag hade tänkt köpa två skopor glass till dessert på stället som syns på bilden nedan – där fanns säkert 50 smaker, men det passade bättre med båttiderna att ta glassen i Desenzano istället så då gjorde jag det. Ställen där de säljer glass finns i vartannat gathörn.

Italiensk glass är något slags mellanting mellan vanlig glass och sorbet. Personligen föredrar jag trots allt hård glass som får smälta till vad jag anser är lagom konsistens. Jag vill dessutom har ”pluttar” i min glass. Slät glass är tråkigt. Vanlig vaniljglass är bland det tråkigaste man kan äta.

Vad jag inte förstår är dock folket som står bakom disken. De är inga fenor på engelska. Jag är snäll när jag säger så. Vad jag egentligen säger är att de är analfabeter. Å det stör mig något vansinnigt. Inte det allra enklaste kan de, eller vill inte kunna.

Idag t ex: jag bad om två skopor, men jag ville ha dem i en större bägare än man normalt får för de där små bägarna som tillhandahålls får glassen att rinna all världens väg och det kladdar som attan. Då fick jag veta att den stora bägaren får man bara om man beställer fyra skopor. Men, sa jag, jag vill ha två skopor och jag vill ha den stora bägaren ”because I do not want to mess up my clothes”. Då skulle jag betala ett antal cent extra för det. Men hallå! De lägger så mycket glass i den lilla bägaren att det är mer utanför än innanför och jag avskyr när det rinner ner på sidorna. Till slut löste det sig och jag fick den stora bägaren utan att betala extra, men tjafset hade inte behövts om de slutat dubba engelskspråkiga filmer på italienska. Dessutom var jag besvärlig kund och frågade om jag kunde få lite av chokladsåsen som låg ringlad över glassen också, men bruden vägrade fatta även det och till slut sa jag ”never mind, this is really hard for you” och så vände jag på klacken och gick ut.

Igår var jag inne på samma glassbar och köpte två flaskor vatten. Jag frågade killen bakom disken – 25 år ca – om det fanns någon livsmedelsaffär i krokarna. Han stod som ett frågetecken. Samma fråga ställde jag i en kosmetikabutik a la drugstore. Tjejen där ville inte fatta heller. I Rimini i juni 2009 fick jag utbrott på flera ställen när jag var inne och frågade efter vägen till hotellet. I Rimini kryllar det av turister, man tycker att de borde ha snappat upp ett och annat genom åren, men inte då. Right och left – hur svårt kan det vara?

glass_130428